Brott och straff

Brottsekvisit

Ett brott enligt svensk lag består av objektiva och subjektiva rekvisit som båda måste vara uppfyllda för att ett brott i juridisk mening skall anses begånget. Objektiva rekvisit kan beskrivas som den handling eller i vissa fall underlåtenhet till handling som måste utföras medan de subjektiva rekvisiten är gärningsmannens tankesätt vid handlingens utförande. De subjektiva rekvisitet delas upp i uppsåt och oaktsamhet. Vissa brott i brottsbalken kräver uppsåt för att anses begånget medan för andra räcker det med oaktsamhet.


Falsk tillvitelse

Falsk tillvitelse, brott enligt svensk rätt. För falsk tillvitelse döms den som sanningslöst beskyller annan för brottslig gärning eller dylikt (om det inte redan uppfyller brottsrubriceringen för falsk angivelse eller obefogad angivelse).

I 15 kap brottsbalken föreskrivs:

"6 § Angiver man oskyldig till åtal med uppsåt att denne må bliva fälld till ansvar, dömes för falsk angivelse till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.

Om han icke insåg men hade skälig anledning antaga, att den angivne var oskyldig, dömes för obefogad angivelse till böter eller fängelse i högst sex månader.

7 § Den som, i annat fall än 6 § avser, hos åklagare, polismyndighet eller annan myndighet sanningslöst tillvitar annan brottslig gärning, föregiver besvärande omständighet eller förnekar friande eller mildrande omständighet, dömes, om myndigheten har att upptaga anmälan i sådan sak, för falsk tillvitelse till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader."

Om man inte visste om att utsagan var sanningslös kan man ändå i vissa fall dömas för vårdslös tillvitelse.


Bedrägeri

Bedrägeri, en brottsrubricering i den svenska brottsbalkens nionde kapitel. Vid fällande dom är påföljden böter eller fängelse i minst 2 år relativt högst 6 år.

Se även lurendrejeri.

I 9 kap 1 § brottsbalken föreskrivs:

"Den som medelst vilseledande förmår någon till handling eller underlåtenhet, som innebär vinning för gärningsmannen och skada för den vilseledde eller någon i vars ställe denne är, dömes för bedrägeri till fängelse i högst två år.

För bedrägeri döms också den som genom att lämna oriktig eller ofullständig uppgift, genom att ändra i program eller upptagning eller på annat sätt olovligen påverkar resultatet av en automatisk informationsbehandling eller någon annan liknande automatisk process, så att det innebär vinning för gärningsmannen och skada för någon annan."

Den ringa formen av bedrägeri kallas bedrägligt beteende.


Lurendrejeri

Lurendrejeri, blåsning, en planerad handling som är tänkt att avsiktligt lura en person, ofta i syfte att stjäla pengar. Denna typ av brott sorteras i Sverige in under bedrägeri eller förskingring. I USA var den här typen av lurendrejerier, racketeering , confidence tricks, vanliga omkring 1930-talet, och det utvecklades snart till ett hantverk som krävde både psykologiskt kunnande och ansträngning. Se till exempel filmen Blåsningen. Lurendrejeri betydde ursprungligen smuggling.

I de allra flesta blåsningar (cons) frestas offren med pengar från en moraliskt tvivelaktig affär som de kommer få tillgång till - om de bara lägger ut en liten summa så länge. Sedan "råkar" affären gå snett, vilket betyder att det inte blir någon vinst. Eftersom offret tror att misslyckandet berott på otur, och eftersom affären är olaglig eller omoralisk, brukar de sällan anmäla brottet. Ett vanligt uttryck inom bedragarkretsar är därför "Man kan inte lura en ärlig människa." I själva verket bygger många blåsningar på att offret ska se en falsk möjlighet att överlista bedragaren.

Vanligtvis arbetar bedragare tillsammans i grupper, så att en person uppmuntrar offret att svälja betet, medan en annan genomför själva blåsningen, och en tredje spelar den falska kassakon som ska luras.

Gränsen mellan laglig försäljning och sådana här blåsningar är flytande. Men tumregeln för den som vill undvika att bli lurad är att om det är för bra för att vara sant, så är det det.

Till lurendrejeri hör som förstås även så kallad bondfångare (av ty. bauernfänger) beskrivande en person utnyttjar någons dumhet eller godtrohet. En bondfångare kallades också den av näver flätade struten med syfte att få vederbörande att sticka in fingret i den samma för att i samma stund fastna, eller fångas, för att efter en stund betänketid (jfr ► vinna tid) förstå att ”vrida” fingret en smula för att få ”flätningen” att släppa tillräckligt för att få ut finger ut det samma ur ”struten”).


Bedrägligt beteende

Bedrägligt beteende, brott enligt svensk lag som kan sägas vara en ringa form av bedrägeri.

I 9 kap brottsbalken står:

"1 § Den som medelst vilseledande förmår någon till handling eller underlåtenhet, som innebär vinning för gärningsmannen och skada för den vilseledde eller någon i vars ställe denne är, dömes för bedrägeri till fängelse i högst två år.

För bedrägeri döms också den som genom att lämna oriktig eller ofullständig uppgift, genom att ändra i program eller upptagning eller på annat sätt olovligen påverkar resultatet av en automatisk informationsbehandling eller någon annan liknande automatisk process, så att det innebär vinning för gärningsmannen och skada för någon annan. Lag (1986:123).

2 § Är brott som i 1 § sägs med hänsyn till skadans omfattning och övriga omständigheter vid brottet att anse som ringa, skall för bedrägligt beteende dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

Begagnar sig någon av husrum, förtäring, transport, tillträde till föreställning eller annat dylikt, som tillhandahålles under förutsättning av kontant betalning, och gör han ej rätt för sig, dömes, vare sig han vilseleder någon eller ej, för bedrägligt beteende. Detta gäller dock icke, om gärningen avser värde, som ej är ringa, och om den i övrigt är sådan som sägs i 1 §."


Ofredande

Ofredande är ett brott i svensk rätt. Det definieras i brottsbalkens kapitel 4, §7: Den som handgripligen antastar eller medelst skottlossning, stenkastning, oljud eller annat hänsynslöst beteende eljest ofredar annan, döms för ofredande till böter eller fängelse i högst ett år. Som ofredande räknas också telefon- och brevterror. Även mobbning har under senare tid räknats som ofredande. Sker närgånget sexuellt beteende mot personer under 15 år räknas detta till sexuellt ofredande.


Uppvigling

Uppvigling innebär i svensk rätt att i ord eller skrift uppmana andra till brott eller ohörsamhet. Uppvigling kan också betyda att man uppmanar soldater att åsidosätta sina skyldigheter. Om brottet är ringa döms ej till ansvar, men om brottet bedöms som grovt kan den skyldige dömas till fängelse i upp till fyra år.

Brottet uppvigling regleras i andra paragrafen i brottsbalkens sextonde kapitel, "Om brott mot allmän ordning":

Den som muntligen inför menighet eller folksamling, i skrift som sprides eller utlämnas för spridning eller i annat meddelande till allmänheten uppmanar eller eljest söker förleda till brottslig gärning, svikande av medborgerlig skyldighet eller ohörsamhet mot myndighet, dömes för uppvigling till böter eller fängelse i högst sex månader.
Stockholms tingsrätt dömde i juni år 2000 en person till ett års fängelse för grov uppvigling för att i en tidskrift ha uppmanat till handgriplig protest mot ett motorvägsbygge utanför Stockholm, "Södra länken". Hovrätten höll 2001 fast vid brottsrubriceringen men sänkte straffet till 100 timmars samhällstjänst.


Trolöshet mot huvudman

Trolöshet mot huvudman är ett brott enligt svensk rätt, vilket regleras i Brottsbalken 10 kap 5 §.

Brottet innebär att man missbrukar sin förtroendeställning gentemot någon annan då man fått i uppgift att sköta ekonomiska angelägenheter, kvalificerad teknisk uppgift eller ska övervaka skötseln av sådan uppgift och detta missbruk innebär skada för huvudmannen. I så fall döms till böter eller fängelse i högst två år.

Är brottet grovt döms till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Är gärningen belagd med straff enligt §§ 1-3 (förskingring, undandräkt, grov förskingring) är inte trolöshet mot huvudman aktuellt.

Missbrukar någon sin förtroendeställning då man fått i uppdrag att sköta en rättslig angelägenhet, döms för trolöshet mot huvudman även då angelägenheten inte är av ekonomisk eller teknisk art.

Utpressning

Utpressning, att tvinga någon till eftergifter genom att hota med till exempel våld eller spridning av känslig information. En form av utpressning är beskydd.

Utpressning är ett brott upptaget i den svenska Brottsbalkens 9 kap 4§ och kan ge böter eller fängelse i högst sex år.


Förtal

I Sverige är förtal en brottsrubricering i brottsbalken. Grovt förtal kan ge fängelse i högst två år. Endast den som anser sig utsatt för förtal kan väcka åtal. I brottsbalken 5 kap 1-2 §§ står:

1 §. Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter. Var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, skall ej dömas till ansvar.
2 §. Är brott som i 1 § sägs att anse som grovt, skall för grovt förtal dömas till böter eller fängelse i högst två år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om uppgiften genom sitt innehåll eller den omfattning i vilken den blivit spridd eller eljest var ägnad att medföra allvarlig skada.
Domar är offentlig handling, men privatpersoner får inte i alla situationer sprida uppgifterna vidare. När medier publicerar uppgifter om dömda brottslingar tillämpas tryckfrihetsförordningen, där det finns en bestämmelse om förtal som är ett tryckfrihetsbrott. Media brukar dock hänvisa till att det "med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken". Det är dock ett ganska nytt fenomen att massmedia hänger ut folk i Sverige, och därför delvis oprövat i domstol.

Förolämpning

Förolämpning är i Sverige även ett brott enligt brottsbalkens 5 kap. 3 §. Brottet kan ge böter; om brottet anses grovt är maxstraffet 6 månaders fängelse. Förolämpning enligt brottsbalken är en gärning om den består i att någon smädar annan genom kränkande tillmäle eller beskyllning eller genom annat skymfligt beteende mot honom, om handlingen inte uppfyller villkoren för förtal eller grovt förtal.

(Wikipedia)